sjukdomar
Tarm helmintinfektion
Inälvsmaskar är parasitiska maskar som kan orsaka olika sjukdomar och som ofta överförs via förorenat vatten eller livsmedel
Smitta och diagnos
Inälvsmaskar är parasitiska maskar som kan infektera tarmkanalen hos människor. De tillhör olika taxonomiska grupper, bland annat nematoder (trådmaskar), cestoder (bandmaskar) och trematoder (sugmaskar). Dessa maskar kan orsaka olika sjukdomar, från lindriga gastrointestinala besvär till allvarligare sjukdomar.
Överföring av inälvsmaskar sker vanligtvis genom intag av förorenat vatten eller mat, särskilt i områden med bristfällig sanitet och hygien. Direktkontakt med infekterade personer eller djurvärdar kan också bidra till smittspridningen.
Diagnosen intestinala helminter ställs ofta genom att ägg eller larver påvisas i avföringsprover med hjälp av mikroskopisk undersökning. I vissa fall kan även särskilda diagnostiska tester, t.ex. serologiska tester eller bilddiagnostiska tekniker, användas. Tidig diagnos och behandling är viktigt för att förhindra komplikationer och kontrollera spridningen av infektionen.
Inälvsmaskar som kan testas via ett avföringsprov:
Ancylostoma spp. (hakmaskar) är parasitiska maskar som tillhör familjen Ancylostomidae. De kan överföras genom att larver tränger in i huden eller genom intag av förorenat vatten eller livsmedel. Symtom på infektion kan vara anemi, buksmärtor, diarré och viktnedgång. Diagnos ställs genom att ägg påvisas i avföringen och behandling sker vanligen med anthelmintika (avmaskningsmedel) som albendazol eller mebendazol
Ascaris spp. (rundmaskar), t.ex. Ascaris lumbricoides, är vanliga inälvsmaskar. Infektion sker genom förtäring av ägg från förorenad jord. Symtomen kan vara buksmärtor, illamående, kräkningar och tarmobstruktion. Diagnosen ställs genom att ägg påvisas i avföringen och behandlingen sker vanligen med anthelmintika (avmaskningsmedel) som albendazol eller mebendazol.
Enterobius vermicularis (springmask) orsakar enterobiasis och sprids genom intag av ägg från kontaminerad mat eller genom direktkontakt. Symtomen är klåda i analområdet, sömnstörningar och ibland buksmärtor. Diagnosen ställs ofta genom att ägg påvisas i avföringen eller med hjälp av ett tejptest. Behandlingen sker vanligen med mebendazol.
Enterocytozoon spp./Encephalitozoon spp. (mikrosporidier) är intracellulära parasiter som kan orsaka mikrosporidios. Infektion sker genom förtäring av förorenat vatten eller livsmedel. Symtomen kan vara diarré, buksmärtor och viktminskning. Diagnosen ställs ofta genom att parasiterna påvisas i vävnadsprover och behandlingen varierar beroende på infektionens typ och svårighetsgrad.
Enterocytozoon spp./Encephalitozoon spp. (mikrosporidier) är intracellulära parasiter som kan orsaka mikrosporidios. Infektion sker genom förtäring av förorenat vatten eller livsmedel. Symtomen kan vara diarré, buksmärtor och viktminskning. Diagnosen ställs ofta genom att parasiterna påvisas i vävnadsprover och behandlingen varierar beroende på infektionens typ och svårighetsgrad.
Necator americanus (hakmask) är en annan parasitisk mask som överförs genom att larver tränger in i huden eller genom att man äter förorenad jord. Symtom på infektion kan vara anemi, buksmärtor, trötthet och ibland hudutslag. Diagnos ställs genom att ägg påvisas i avföringen och behandlingen omfattar anthelmintika (avmaskningsmedel) som albendazol eller mebendazol.
Strongyloides spp. (trådmaskar), t.ex. Strongyloides stercoralis, överförs genom hudkontakt med förorenad jord. Symtomen kan vara hudutslag, diarré, buksmärtor och andningsproblem. Diagnosen ställs genom att larver påvisas i avföring eller vävnadsprover. Behandlingen sker vanligen med anthelmintika (avmaskningsmedel) som ivermektin eller albendazol.
Taenia spp. (bandmaskar), t.ex. Taenia solium och Taenia saginata, överförs genom förtäring av rått eller otillräckligt tillagat kött. Symtom kan vara buksmärtor, illamående och viktminskning, men många infektioner är symtomfria. Diagnos ställs genom att ägg eller proglottider påvisas i avföringen. Behandlingen består vanligen av avmaskningsmedel som prazikvantel eller niklosamid.
Trichuris trichiura (piskmask) överförs genom intag av mat eller vatten som förorenats med ägg. Symtomen kan vara buksmärtor, diarré och ibland anemi. Diagnos ställs genom att ägg påvisas i avföringen och behandlingen består vanligtvis av anthelmintika (avmaskningsmedel) som albendazol eller mebendazol.
Mer information
Tarm helmintinfektion
- Ancylostoma spp: Helminter (nematoder) - hakmask
- Ascaris spp: Helminter (nematoder) - spolmask
- Enterobius vermicularis: Helminter (nematoder) - springmask
- Hymenolepis spp: inälvsmaskar (cestoder) - bandmask
- Enterocytozoon spp./Encephalitozoon spp: mikrosporidier (protozoer) - mikrosporidium
- Necator americanus: Helminter (nematoder) - hakmask
- Strongyloides spp: helminter (nematoder) - trådmask
- Taenia spp: inälvsmaskar (cestoder) - bandmask
- Trichuris trichiura: Helminter (nematoder) - piskmask
- scaris spp. och Enterobius vermicularis: Smittas oftast genom intag av ägg som fastnat på förorenade ytor (t.ex. sänglinne och kläder).
- Hymenolepis spp: Intag av förorenat vatten eller livsmedel som innehåller bandmaskägg.
- Enterocytozoon spp./Encephalitozoon spp.: Infektion genom förtäring av livsmedel eller vatten som förorenats med mikrosporidier.
- Necator americanus: Hudpenetration av larver, förtäring av förorenad jord.
- Strongyloides spp: Hudkontakt med förorenad jord.
- Taenia spp: förtäring av rått eller otillräckligt tillagat kött som innehåller
- bandmasklarver.
- Trichuris trichiura: Smitta genom intag av mat eller vatten som förorenats med ägg.
- Ancylostoma spp: anemi, buksmärtor, diarré, trötthet, hudutslag (på grund av larvernas vandring).
- Ascaris spp: buksmärtor, illamående, kräkningar, viktnedgång, eventuellt tarmobstruktion.
- Enterobius vermicularis: klåda i analområdet, sömnstörningar, buksmärtor.
- Hymenolepis spp: buksmärta, diarré, viktnedgång.
- Enterocytozoon spp/Encephalitozoon spp: Diarré, buksmärtor, viktminskning, andra symtom kan också förekomma beroende på vilket organ som drabbas.
- Necator americanus: anemi, buksmärtor, trötthet, hudutslag.
- Strongyloides spp: hudutslag, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter.
- Taenia spp: buksmärtor, illamående, viktminskning, andra symtom kan förekomma beroende på vilket organ som drabbas.
- Trichuris trichiura: buksmärtor, diarré, anemi.
- Ancylostoma spp.: Gå barfota i förorenade områden, oren miljö, bristande hygien.
- Ascaris spp: Bristande hygien, äta råa eller otillräckligt tillagade grönsaker.
- Enterobius vermicularis: dålig hygien, nära boende i gemensamma utrymmen.
- Hymenolepis spp: Bristande hygien, konsumtion av rått eller otillräckligt tillagat kött eller fisk.
- Enterocytozoon spp./Encephalitozoon spp.:Nedsatt immunförsvar, kontakt med förorenat vatten eller livsmedel.
- Necator americanus: Gå barfota i förorenade områden, oren miljö, bristande hygien.
- Strongyloides spp: Gå barfota i förorenade områden, oren miljö, bristande hygien.
- Taenia spp: Konsumtion av rått eller otillräckligt tillagat kött eller fisk.
- Trichuris trichiura: Dålig hygien, intag av förorenad mat eller vatten.
