Immunprofil för CD-celler

Analys av immunstatus är av avgörande betydelse, särskilt vid misstanke om virus-, bakterie- eller kroniska infektioner och immunbrister. Analysen av det cellulära immunförsvaret med CD3+/CD56+/CD57+ NK-celler ger viktig information om det aktuella hälsotillståndet. Bestämningen av CD19+ B-lymfocyter ger också en detaljerad inblick i det humorala immunsystemet. Dessa två parametrar ger värdefull information om immunsystemet och hjälper till vid diagnos och behandling av olika sjukdomar. Dessa cellers funktioner och betydelse samt deras kliniska relevans förklaras mer i detalj nedan.

Lymfocyter utvecklas från prekursorceller som finns i benmärgen. B-celler (benmärg) och naturliga mördarceller (NK) migrerar därifrån direkt till ytterområdet. T-celler (tymus) vandrar däremot från benmärgen in i tymus, där de genomgår positiv och negativ selektion. De utvecklas till naiva T-celler som ännu inte har haft kontakt med antigen och vaktar mellan blodet och lymfatiska vävnader. Naturliga mördar-T-celler är en annan T-cellslinje som utvecklas i thymus och som förutom T-cellsreceptorn har en annan receptor som känner igen glykolipidantigener av bakteriellt ursprung.

T cells (CD3+ lymphocytes) recognize antigens by means of their T cell receptor and the cofactor CD3 and induce or regulate the innate immune defense. T cells are increased in viral (e.g. rubella) and bacterial (in the overcoming phase) infections as well as fungal infections (e.g. pneumocystis, candida), typhoid, T-cell leukemia and lymphomas and in smokers. Reduced T-cells are found in congenital (DiGeorge syndrome, SCID, Wiskott-Aldrich syndrome, Ataxia teleangiektasia/LouisBar syndrome) and acquired (malignant diseases, infectious diseases, e.g. AIDS, tuberculosis), immune defects, after radiation and medication with immunsuppressants (e.g. e.g. glucocorticoids), cytostatics or steroids, in chronic liver diseases (e.g. liver cirrhosis, alcohol-related and non-alcohol-related steatohepatitis, hepatitis C), burns, SLE and other autoimmune diseases, Cushing's syndrome, renal failure and iron deficiency anemia.

Role of T cells (CD3+ lymphocytes) and NK cells (CD3-CD16+/CD56+/CD57+) in the immune system and their clinical significance.

T-celler (CD3+-lymfocyter) känner igen antigener med hjälp av sin T-cellsreceptor och kofaktorn CD3 och inducerar eller reglerar det cellulära immunförsvaret. T-cellerna är förhöjda vid virusinfektioner (t.ex. röda hund) och bakteriella infektioner (i överlevnadsfasen) samt svampinfektioner (t.ex. pneumocystis, candida), tyfoidfeber, T-cellsleukemier och lymfom samt hos rökare. Minskade T-celler förekommer vid medfödda (DiGeorges syndrom, SCID, Wiskott-Aldrichs syndrom, ataxia teleangiectasia/Louis-Bar syndrom) och förvärvade (maligna sjukdomar, infektionssjukdomar, t.ex. AIDS, tuberkulos) immunbrister, efter strålbehandling och medicinering med immunhämmande medel (t.ex. glukokortikoider). glukokortikoider), cytostatika eller steroider, kroniska leversjukdomar (t.ex. levercirros, alkoholisk och alkoholfri steatohepatit, hepatit C), brännskador, SLE och andra autoimmuna sjukdomar, Cushings syndrom, njurinsufficiens och järnbristanemi.

Naturliga mördarceller (NK-celler, CD3-CD16+/CD56+/CD57+) är effektorceller i det medfödda immunförsvaret. De dödar tumörceller och virusinfekterade kroppsceller genom att utlösa deras apoptos. Ökade NK-celler kan mätas vid virusinfektioner, mykoplasmainfektioner eller efter immunstimulering med läkemedel samt vid NK-cellsleukemi (sällsynt). Minskade NK-celler mäts vid progressiv tumörtillväxt, hos rökare, vid fysisk ansträngning och vid lågkaloridiet.

CD57+-celler som är en del av NK-cellerna kan vara förhöjda vid kroniska virusinfektioner med t.ex. CMV, HIV, hepatit C-virus, Epstein Barr-virus.

Markör för identifiering av subtyper av B-celler

B-lymfocyter är nödvändiga för det specifika immunsvaret. B-lymfocyter kontrollerar kroppens antikroppsbaserade försvarsreaktion.

B-lymfocyter kan känna igen specifika antigener via immunoglobuliner (Ig) på cellytan. Dessa antigener är främmande proteiner.

Förutom immunglobuliner har B-lymfocyter andra markörer på membranytan som används för att identifiera undertyper av B-celler (lymfocytdifferentiering). De vanligaste ytmarkörerna hos B-lymfocyter är CD19, CD20 och CD21.

Struktur och reglering av CD19-expression

CD19 är en 95 kDa typ av immunoglobulinsuperfamiljen som uteslutande uttrycks på B-lymfocyter. Det är ett transmembranprotein av typ I med en enda transmembrandomän, en cytoplasmisk C-terminus och en extracellulär N-terminus. CD19 är en viktig Co-receptor för B-cellsantigenreceptorns (BCR) signalering. Ytdensiteten för CD19 regleras noggrant under hela B-cellsutvecklingen och mognaden tills expressionen försvinner under den terminala plasmacellsdifferentieringen. CD19-expression i mogna B-celler är tre gånger högre än i omogna B-celler, med något högre expression i B1-celler än i B2-celler (konventionella B-celler).

CD19 som markör för det humorala immunförsvaret

B-celler (CD19-lymfocyter) är en undergrupp av lymfocyter och kan mätas kvantitativt i blodet som en del av leukocyttypningen (bestämning av immunstatus). B-cellerna fyller sin funktion som en del av det så kallade humorala immunförsvaret (produktion av antikroppar).

Betydelsen av CD19-markören ligger i att den möjliggör analys av B-lymfocyter, som är ansvariga för det humorala immunsvaret.

CD19 är en av de mest tillförlitliga ytbiomarkörerna för B-lymfocyter, som spelar en viktig roll för den normala expansionen och funktionen hos den perifera B-cellspoolen. Den bidrar till att upprätthålla balansen mellan humoralt antigeninducerat svar och toleransinduktion, eftersom även små förändringar i CD19- expression kan påverka tröskelvärdena för B-cellssignalering och dramatiskt förändra känsligheten och specificiteten hos den B-cellsmedierade immuniteten.

Tolkning av CD19-nivåer i samband med B-cellsfunktioner

• Höga absoluta CD19+-antal av B-celler kan vara ett tecken på allmän stimulering av B-cellslymfocyter:aktuell virusinfektion (tidig EBV-infektion), nyligen genomgången bakterieinfektion, autoimmun sjukdom, lymfadenopati.
• • Lågt absolut antal CD19+ B-celler kan vara ett tecken på generaliserad B-cellslymfocytopeni: Cellulära immunbrister, stressituationer, behandlingar med kortison eller med B-cellsdepleterande antikroppar. Kemoterapi, strålbehandling, infektioner med patogener som skadar immunförsvaret och förhöjda nivåer av mykotoxinbiomarkörer kan också vara orsaken till låga CD19-nivåer.