Serologiska tester

I vårt laboratorium testar vi för specifika antikroppar mot olika infektioner med hjälp av SeraSpot-, IFT- och ELISA-metoder. I allmänhet har SeraSpot en jämförelsevis högre specificitet och känslighet än IFT- och ELISA-teknikerna. Bildandet av specifika antikroppar mot Borrelia burgdorferi kan dock utebli eller undertryckas av antiobiotisk behandling. Sådana fall kan vanligtvis diagnostiseras med EliSpot.

SeraSpot

SeraSpot MicroArray för att bestämma Borrelia burgdorferi-antikroppar kombinerar den standardiserade och etablerade ELISA-tekniken med mikroarrayanalys. Mycket specifika antigener från Borrelia burgdorferi appliceras i nanoliter skalan som fläckar på botten av mikrotiterplattans brunnar. Kontroller är integrerade i varje brunn.

ELISA

ELISA är en serologisk metod som används för att påvisa antikroppar i biologiska prover. I denna metod immobiliseras antigener på ett fast underlag, t.ex. en mikrotiterplatta. Provet som innehåller de antikroppar som ska testas placeras sedan på bäraren. Om det finns specifika antikroppar i provet kommer de att binda till de immobiliserade antigenerna. Efter tvättning av de obundna substanserna tillsätts en enzymkopplad sekundär antikropp som binder till de primära antikropparna. Tillsats av ett substrat för enzymet ger en mätbar signal som ger information om förekomst och mängd av specifika antikroppar i provet.

IFT - Immunofluorescens-test

Immunofluorescenstestet är en annan serologisk metod som ofta används för att identifiera antikroppar mot specifika antigener. I denna metod appliceras antigenerna på en fast bärare, på liknande sätt som vid ELISA. Provet placeras sedan på bäraren och om det finns specifika antikroppar binder de till antigenerna. Därefter tillsätts en fluorescensmärkt sekundär antikropp som binder till de primära antikropparna. När de stimuleras med ljus av specifika våglängder, avger de fluorescensmärkta antikropparna ljus som kan göras synligt med ett fluorescensmikroskop. Förekomsten av fluorescens indikerar att det finns specifika antikroppar i provet.

Immunblot

Immunoblot, även känd som Western blot, är en avancerad metod för identifiering av proteiner i biologiska prover. Vid infektioner används denna metod ofta för att bekräfta förekomsten av specifika antikroppar mot vissa proteiner eller antigener. Först separeras proteinerna genom elektrofores beroende på deras storlek och överförs sedan till ett fast underlag, t.ex. ett nitrocellulosamembran. Provet placeras sedan på underlaget och om det finns specifika antikroppar binder de till motsvarande proteiner. De bundna antikropparna visualiseras sedan, ofta genom tillsats av en enzym- eller fluorescensmärkt sekundär antikropp och ett lämpligt substrat. De bandmönster som immunoblotten ger upphov till kan ge information om antikropparnas närvaro och specificitet i provet.

Immunoarray

Immunoarray, även känd som microarray, är en toppmodern serologisk metod för att upptäcka antikroppar i biologiska prover. I likhet med SeraSpot MicroArray möjliggör immunoarrayen samtidig analys av ett stort antal antikroppar mot specifika antigener. Genom att använda nanolitermängder av prover kan antigener immobiliseras på mikroarrayer, vilket möjliggör exakt och mycket känslig analys. Denna teknik ger en effektiv och heltäckande karakterisering av patientens immunsvar mot infektioner som borrelia och bidrar till en mer exakt diagnos och behandling.

Borreliainfektioner kan inte uteslutas helt på grund av negativa serologiska testresultat. Laboratorierna bör analysera för ”VIsE” (akronym för: Variable major protein-like sequence Expressed) i ELISA- och SeraSpot-testsystemen. VIsE beskriver förmågan hos ”kameleonten” Borrelia burgdorferi att permanent ändra sin proteinstruktur VIsE in vivo för att förhindra att den känns igen av immunsystemet. VIsE har den högsta känsligheten vid sökandet efter antikroppar mot Borrelia burgdorferi.

Studieresultat och testjämförelser

• ”När man tittar på ELISA-testet hittades positiva resultat eller gränsvärden endast hos 24 patienter (53,3 %).” (Wojciechowska-Koszko et al., februari 2011)
• ”32 patienter hade borreliaspecifika antikroppar i Western blot-resultaten, även om ELISA var negativ ... Hos patienter med ihållande symtom är det nödvändigt att mäta Western blot ... Detta beror förmodligen på den mycket låga produktionen av specifika antikroppar, på grund av den immunbrist som fanns hos alla våra patienter.” (Durovska et al., 2010)
• ”Antalet ELISA-tester med positiva IgM- och/eller IgG-resultat [...] varierade från 34 till 59% ... Jämförelse med immunoblot-tester visade på stora skillnader mellan de olika testtillverkarna ... Anmärkningsvärt nog gav vissa immunoblot-tester positiva resultat för prover som tidigare hade testats negativt med alla åtta ELISA.” (Ang CW et al., januari 2011)

SeraSpot MicroArray analyserar följande Borrelia burgdorferi IgG- och IgM-antikroppar och underarter av Borrelia burgdorferi med hög specificitet:

VlsE (Borrelia burgdorferi afzelii), p39 (B.b. afzelii), p58 (B.b. garinii), p100 (B.b. afzelii), OspC (B.b. afzelii + B.b. garinii + B.b. sensu stricto), DbpA (B.b. afzelii + B.b. garinii + B.b. sensu stricto).